Ofta är det så att jag fokuserar på det jag saknar istället för att verkligen uppskatta det jag har.
Det i sin tur gör att jag inte känner mig nöjd med det jag får eftersom jag i botten inte fullt ut uppskattar och är tacksam för det jag redan har. Alltför ofta kommer mitt katastroftänk när nånting bra händer och det kan säkert bero på det. Jag är tacksam för mycket, men jag glömmer att känna det! Jag tar vissa saker för givet, och det är så dumt.
Så nu vill jag visa min tacksamhet;
- Tack för min mamma, skulle offra mitt liv för henne
- Tack för dom 19 åren jag fick med min pappa
- Tack för att jag har så underbara vänner
- Tack för att jag är frisk
- Tack för att jag har fått ett jobb jag vill jobba med
- Tack för att jag har ett hem
- Tack för att mitt liv egentligen är enkelt att leva i jämförelse med hur andra har det
- Tack för att jag lever
- Tack för att jag är stark nog att bestämma över mitt eget liv
- Tack för att jag är stark nog att göra mina egna val
- Tack för hittills 28 innehållsrika år, utan innehållet i dom hade jag inte varit den jag är idag
Jag har lätt för att inte tänka så mycket på hur tacksam jag är för mycket. Det kan göra en dålig dag bättre genom att påminna sig om detta. Om jag tränar på det kanske kanske mitt katastroftänk försvinner en dag och jag kan uppskatta det jag får oxå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar