Tankar

Här inne förstår ni, ligger det en bebis och göttar sig. Ja inte min bebis för guds skull! Det är Klutts lilla underverk som simmar omkring i magen.

Bebis storebror hade handlat haklappar och en liten filt till den ofödda när dom va på Ulla häromdagen. Sött=)

Det händer lite runtomkring nu. Det är separationer, återfall och annat som mina tankar sätter sig hos. Jag hoppas verkligen att det löser sig med och för allt och alla, och att var och en verkligen sätter sin egen lycka i främsta rummet.

Jag tycker absolut inte man är egoistisk för det, det är väl ändå så att den viktigaste relationen vi har, är väl den vi har till oss själva? Kan man inte värdesätta och ta hand om den, hur ska man då kunna värdesätta andra relationer?

Jag säger ofta till min egen mamma att för att kunna hitta en man att älska, måste man lära sig att älska och värdesätta sig själv först. Jag tror det kan ligga något i det. Idag lever hon själv, och trivs med det, även om hon såklart vill ha någon att dela sitt liv med (och vem vill väl inte det?).

Hon levde i många år i en relation men en man som hade alkoholproblem. Ens självkänsla stärks inte av sånt och det är svårt och se på när en människa man älskar slår på sig själv och lever i tron att man inte förtjänar bättre. Jag har alltför många i min närhet som gör det och jag själv har oxå gjort det i nästan hela mitt liv, men har kämpat en bit upp och är på väg därifrån. Idag är jag och kan känna mig värdefull utan yttre bekräftelser och dyl. Det är ingen lätt uppgift att jobba med sig själv, men jag tror det är bra.

Jag har alltid satt andra före mig själv, andras lycka och välmående har varit viktigare än min egen. Blev jag lyckligare för det? Nej. Snarare ett till heltidsjobb att ta sig an. Resultatet blev utbrändhet och ja, vägen därifrån har varit lång men lärorik. Jag har mycket kvar att lära, och jag kommer stöta på många hinder på vägen. Men har jag bara en tilltro till mig själv så kommer jag oxå lita på att jag fixar det.

Va sjutton vill jag med det här då? Ja jag vet inte..

Men jag önskar att mina nära och kära verkligen värdesätter sig själva mer än alla andra.

Jag vill ju bara att ni ska vara lyckliga, och det kan ni först bli när ni sätter er egen lycka först!

I slutändan är det ni som stjälps när ni kämpar mer för att göra alla andra lyckliga.

Ni har inte ansvar för hur andra ska leva och må, det är deras ansvar.

Se till och ta ert ansvar och bli lyckliga nu! Det är ni värda!

Meningen med livet är väl att det ska levas? Och då kan man ju unna sig att leva det lyckligt.

Kram kram