Mitt i veckan

När jag läste igenom en 12 stegspärm häromdagen så va det en klok människa som hade skrivit:

"Det är inte tingen i sig som plågar oss utan vårt sätt att se på dom"

För det är väl så det funkar? Vi väljer väl själva hur vi reagerar på saker och ting? Jag tror det är så iaf. Och jag har börjat tänka mycket på hur jag reagerar på saker och varför jag gör det. Hjälper det att bli arg på gubbjäveln som jobbar på arbetsförmedlingen?
Är det nödvändigt och skrika gubbjävel åt han framför i bilen för att han håller lagens hastighet? (Ja faktiskt om man har bråttom. Eller inte)
Frågan jag ställer mig är om situationen kan ändras om jag blir sur/arg eller irriterad på saker eller personer. Oftast kan den ju inte det och min reaktion är oftast onödig och tar massa onödig energi. Men det är lätt att jag faller dit gång på gång.
När jag läste det där ordspråket i pärmen tänkte jag på det här och jag fick en situation idag som va klockren.

Christina, Snusie och jag sitter i bilen. Christina ska svänga in framför Snusies hus och förbannar en bil som står ivägen (enligt henne). Jag fick då upp dom här orden i skallen "det är inte tingen i sig...". Men jag sa inget till Christina. Jag hade tidigare under kvällen varit på henne om saker så hon blev smärre upset så jag hoppade över det..:)

Ledigt hade jag idag med så tyvärr kommer inga smaskigheter om bortgjordhet:)
Men har en hel helg framför mig...
Imorrn blir det vinterdäck på bilen och ett varv in till grannkommun.

Finally: Lycka till imorrn Snusie;)