Mannen- myten

Jag har kollat lite för mycket på gamla avsnitt av Sex and the city. Serien är nu inne i skedet när Big ska flytta till Paris och inte räknar med Carrie i planerna. Hon ser sig som en sadomachist i deras förhållande. Serien och Big konstellationer har etsat sig fast i hjärngloben på mig. För är inte många killar som Big? Rädda för att binda sig, drar fort så in i helvete så fort man börjar komma mer närmare varann, allt (eller mycket) ska ske på deras villkor osv. Men ändå kan jag inte låta bli att tänka på Carrie och hennes som hon uttrycker det sadomachistiska sida. Många tjejer i sin tur är ju såna oxå. Eller tillåter sig att vara såna. Klart man spelar efter killens regler eftersom man inte vill att han ska bli rädd och dra. Klart man hoppar så fort han säger hoppa. Sen blir man arg och förbannad, inser kanske oxå vad man håller på med och så ringer Big och plask så är man i armarna på karln. Klart han menar allvar när han ber om förlåtelse. Snutteputten.

Men som jag tidigare sagt, Big inser ju till slut och det blir bra! Big är en gentleman som inte vill något illa eller spela med någons känslor. Han är bara lite (much) osäker på sig själv och förbindelser. Men han kommer ju till insikt karln (efter mycket jävla om och men...Men ändå). Så jag förlåter han när han nu i serien smider planer till Paris utan Carries delaktighet. Och jag förlåter Carrie för att hon släpper in honom och slänger armarna om honom (fast han gjort fel och behöver en uppläxning för att undvika samma sak igen). För jag vet ju att dom är meant to be.

Mannen-myten. Jag vet inte. Varför inte bara inse sitt eget bästa och släppa alla rädslor? Våga för att vinna kanske. Eller just det, då kan man bli sårad ju! Och killar snackar om att tjejer är barnsliga... Yeah right.