Bröllop it was...

Ja då har man lyckats sätta namnet på kartan igen. Vår vän tillika lagledare i fotbollen sände i början av sommaren ut inbjudningskort till sin 40 års fest. Jag skulle först inte gå då jag tänkte ställa till med kalas själv, men lagledarens sambo (nu fru till på köpet) sa att jag minsann fick ställa in det och komma till denna fest då det tydligen va viktigt att jag kom....Hmm redan där skulle jag ju börjat ana om jag vore smartare. Nu i alla fall så vankades det fest och jag hade förberett att jag kunde bli sen då jag har ryggen som spökar än. Christina kände oxå att hon inte skulle hinna så vi skulle ta bilen bort senare. Jag ringde då lagledarens sambo och förklarade än en gång att jag nog inte hann till den utsatta tiden och hon manade på att vi va tvungna att försöka vara i tid men att en akademisk kvart var okej. Hmm återigen skulle en normal människa börja undra vad som va så viktigt med att vara i tid...Men inte vi inte..
Vi kom lite senare än en akademisk kvart och fann de andra ute på en udde. Han ska ju åka vattenskidor säger jag till Christina som gick och muttrade över att hennes skor inte va upplagda för underlaget. Vi kom fram, vi såg allas tårfyllda ögon och vi fick se brudparet. En överraskning för alla gäster då de hållt det hemligt. Surprise surprise.
Jajamänsan, de hade gått och gift sig och därav att det va viktigt att vi kom i tid.
Vi missa hela ceremonin alltså och jag skämdes ihjäl.
Jag som tjatat i 1 år på att jag vill gå på bröllop och får nu chansen i handen å jag missar skiten!!
Jag finner inga ord för denna klantighet. Men vi deltog i festen och hade trevligt i alla fall. Fast jag känner inte att det är huvudsaken eftersom jag ville delta på bröllopet!!! Fan.
Härmed ansöker jag om dispens om att få veta om det nalkas bröllop ifall nu några av mina nära tänker gå och gifta sig!!

Sista semesterdagen idag oxå. Ångest? Jajemän. Bunnyface kom med lite tröstmums förut. Marängsvischen dödade ångesten för en stund iaf.
Ångestsöndag it is.