Oups

Repris kan man säga. Fotbollsmatchen gick in i typ 20:e min när undertecknad tvekar på om hon ska göra en glidtackling eller inte, tänker att jag gör det inte och så pang. Knät small och jag föll. Fan, jag va ju så laddad..Bilresa till akuten (för jag vägra ambulans) för att träffa en doktor som inte kunde svara på vad som hänt eft han va kirurg...?!
"Fråga inte mig, jag är kirurg" sa han. What?! Fick snällt tacka för kryckor, ombandagering, röntgen och ett återbesök till en ORTOPED. Och det ska jag betala för?
Shit, va illa. Stackars de andra som kanske behövde en annan expertis än kirurg...
En hjärtinfarkt kommer in: Nä jag vet inte om du har fått hjärtinfarkt för jag är kirurg. Oooookej.

Så nu ligger jag här med fantomsmärtor och knät i högläge. Tur jag är veteran på detta område.
Kryckorna ligger på golvet och hånler säkert. Mamma ställde frågan om det inte va bra nu med fotbollen för 3456:e gången i mitt liv. Ja, kanske. Jag får tänka på det.

Ja, jag är en envis person. Och nej, jag vet inte när jag ska lära mig.