Vuxet barn och medberoende

Av någon anledning kom jag in på en sida om vuxna barn och medberoende, självklart började jag kolla runt lite eftersom jag själv är ett praktexempel på ett vuxet barn;) I stort sett hela mitt liv har jag tampats med "alkoholens offer" och mitt medberoende. Det är en del i min närhet som tampas eller har tampats med alkoholens ljuva effekt. En av dom som jag trilskats med, bråkat med, älskat, hatat, trotsat, behövt, inte behövt, saknat, och som jag har kämpat med och emot är min egen pappa. Han är idag en söt liten ängel sen 9 år tillbaka och jag kan tänka mig att han unnat sig ett par skålar däruppe=) Idag kan jag minnas och le när jag tänker bakåt, Jag va pappas lilla flicka som skämdes bort nåt så enormt! Och det va väl inget fel i det..;) Jag tyckte det va bra iaf...Vem vill tex inte ha ett solarium när man är 11 år? Ja, jag ville ju inte det men det va presenten i sig som räknades eftersom det visade att pappa visst faktiskt brydde sig om mig!! Och då glömdes det fort bort att han inte dykte upp på födelsedagen eller skolavslutningen eller va det va som han lovat komma på men som vanligt inte kom. Att det va hans dåliga samvete som köpte allt det här va det inte heller! Nähää, han brydde sig faktiskt! Hmm har många roliga minnen kring det här och ja, det är tragikomiskt men jag kan inte sluta le när jag tänker på det. Att jag kan le åt det och se något positivt med det hela är nog mycket tack vare bla alla dessa jävla processpass vi hade i skolan. Det va jävligt då när vi genomförde dom med tanke på allt som vi fick riva upp, tänka tillbaka, reflektera och framförallt inse. Jomalauta..
Men så NYTTIGT det va!! Shit asså, det är en present som alla skulle unna sig! Jävlig men så befriande på nåt sätt. All den insikt jag fått under sista 2 åren är helsjukt när jag tänker på det.
Man blir en helt annan person och det är skrämmande! Men man vänjer sig sakta men säkert.

Jag såg några roliga exempel som nån skrivit om vuxna barn;

Rädsla nr 6: "Du kommer att se hur ilsken jag är."
Vuxna barn till alkoholister lär sig att hålla inne sin ilska. De lär sig redan som barn att konflikter kan vara svåra att ta sig ur. Som ett resultat av det så är många fyllda av undertryckt vrede. Så när ett barn till en alkoholist reagerar med opassande ilska på någon situation så finns chansen att ilskan inte beror på vad som hände just då. Utan det kan alltså vara en vrede som funnits där länge. Som barn till en alkoholist kan man lätt överreagera och lättare göra slut för småsaker.
Du måste också vara försiktig med att göra din partner besviken. Andra personer tar mycket lättare på om Du glömmer att ringa eller kommer för sent. Vuxna barn till alkoholister tenderar att överreagera på sådana saker. De blir panikslagna.

( hahaha klockrent ju!!)

“Vuxna barn till alkoholister överreagerar på förändringar dom inte har kontroll över.”

Ja det är lite roligt när man läser sånt här och det stämmer in så bra. Jag vet ju med mig oxå att det stämmer in helrätt på en del andra...Eh behöver ju inte skriva några namn...;)

Jag är ett vuxet barn och jag är medveten om mina "skavanker" och varför jag har dom.
Det är skönt att veta och det är skönt att ibland få skylla på varför det är så=) hehe så behöver man inte ta på sig det ansvaret! Skämtåsido.

Ja, och medberoende, är man det eller inte? Enligt min åsikt svarar jag JA. Jag är det till 110 hela jävla procent och jag är medveten om det oxå! Men jag besitter en större kunskap idag oxå som jag inte gjorde när pappa levde och det gör det lättare för mig i vissa situationer. Fast en del saker kommer man nog inte ifrån..=)

"Vuxet barn och medberoende är ingen lätt grej, jag har tampats med det som liten och stor tjej,
det är ångest, oro, magont och tårar man inte kan släppa ut,
och man önskar att alkoholisten ska somna och sova ut.
För när den vaknar kanske kanske den kommit på andra tankar om spriten?
och så kanske det blir ett slut på den här skiten!
Man önskar och önskar vareviga dag att mardrömmen ska sluta,
så man kanske nångång av livet kan få njuta!"

Ja och njuter gör man ju... INTE =) haha näe, oro, oro, oro, oro....
Gudars vad det gör med en..

Men va fan, idag är jag den jag är och det är fan inte så illa! Jag har lärt mig mycket av det här och det är jag glad över! Jag har haft det jäkligt bra ändå och det finns dom som haft det värre!
Min uppväxt som dotter till en alkoholist skulle jag aldrig byta bort. Pappsen älskade sin sprit i första hand många gånger, men jag kom ändå på stolt andra plats!! Och det är inte fy skam må jag säga;)