Jag gillart inte. Fars dag närmar sig och det innebär för mig att på morgonen åka till M-blommor och köpa ros, kort och gravljus och att stå i den där jävla kön i blomaffären och att behöva se alla andra som köper presenter till sina levande pappor. Det ger mig ångest, sorg och en extrem smärta i bröstet (som kallas saknad). Jag kan inte förklara hur det känns, men det känns inte bra. Och det känns inte bättre när expediterna tittar på en med ledsna ögon heller när dom förstår att min pappa inte lever och att jag ska åka till kyrkogården med ljusen och blommorna och kortet jag ska betala. Då vill jag bara skrika Jaaa min pappa är död! Du behöver inte titta på mig med dina jävla hundögon! Ja, det är lite irriterande när dom gör det, samtidigt som jag förstår dom oxå.
Det gör mig arg också när jag tänker på alla dom som inte uppskattar sina pappor som är i livet. Det får mig ibland att vilja skrika att vi kan jättegärna kan byta! Gå till min pappas gravsten istället då och så kan jag uppskatta deras levande pappa istället. Jag skulle skita i om han va alkoholist, knarkare, mördare eller vadsom, jag byter! Men det får ju inte min pappa tillbaka heller.
Jag skulle göra vad som helst för att kunna uppskatta min levande pappa varje dag. Men tyvärr så kvittar det hur mycket jag än skriker och gråter och saknar, han kommer inte tillbaka. Jag får istället uppskatta dom 19 år jag fick med honom. Jag gör det oxå, varje dag. Men jag gillart inte. Jag vill ju ha en levande pappa som jag kan uppskatta alla dagar på året inklusive den 9 November.
9 November kommer jag göra min ritual jag alltid gör med blomaffär och pappas grav. Sen kommer jag åka till mamma och uppskatta henne som jag brukar göra sen pappa gick bort. Då blir hon glad. Vi kommer prata pappaminnen och morfarminnen. Sen åker jag hem, men innan hemgången tar jag alltid en andra rutt till pappa "för och kolla till ljusena", vilket innebär ta lite dösnack, rätta till ljuslyktan, flytta hjärtat 2 cm till höger osv... Och så åker jag en sväng förbi huset han bodde i och gråter en skvätt för 23:e gången den dagen.
Ja, jag ser verkligen fram emot Fars dag 9 November....Nobelpris till den som kom på den dagen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
De gör ont att läsa gumman. Men samtidigt värmer de i hjärtat att du gör allt de där för att hedra din pappa just den dagen. Många kramar till dig!
Vildängel: Ja man tror att det ska bli lättare med åren, men det blir ju inte det känner jag. Tack för kramen. Jag ger en till dig oxå för din börda med ryggen.
Ne men ja hatar att diska jue.. Tvätta däremot älskar ja.. Så behåll nyckeln du.. *ler*
Skicka en kommentar