Jag är storasyster! Eller jag har ju varit det sen jag va åtta år men igår fick jag den riktiga storasysterkänslan för första gången sen dess. Min lillebror (lille och lille han blir 21 i år) tog kontakt igår för första gången sen pappas begravning. Känslan när vi skrev till varann var mäktig - och konstig fast på ett bra sätt, och jag började ganska så snabbt flika in med mina storasyster-moralkakor:)
Jag är storasyster liksom. Men nu är det på riktigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Gisse!
Fan så kul att det går framåt med det hela.
Jag skrev till min lillebror att det var dags att lägga all harm jag burit på på hyllan och även det kändes mäktigt. Jag saknar våra "powertalks", bara så du vet.
Å så har jag börjat jobba också, alltså går det fortfarande framåt. Har kontakt med Tobias och Andreas också. Livet leker alltså på den sociala nivån å dä ä bra. Sköt om dig och hör gärna av dig när det passar. Kram!
Hehe ja va ett tag sen nu vi pratade. Kul att det går bra för dig med allt! Jag får ringa nån dag och catcha upp lite:)
Skicka en kommentar