Söndag återigen

Så va det Söndag återigen. En Söndag där jag trodde att solen skulle lysa på en klarblå himmel, en Söndag där jag trodde att jag skulle vakna upp med ett leende på läpparna, en Söndag där jag skulle vakna upp och allt skulle kännas helt helt underbart.
Ånej. Det blev en Söndag där det va mulet när jag vaknade, en Söndag där jag vaknade trött och trälig för att jag inte vilat upp mig i helgen som jag skulle, en Söndag där jag måste tvätta och packa...Urk. Samt en Söndag där jag suttit och väntat på att maskinen ska bli klar 1 timma för att gå ner och upptäcka att jag ej tryckt på startknappen.
Tips till undertecknad: Tryck på startknappen när du ska tvätta annars tvättas det inte.
Men jag vaknade inte upp med bakfylleångest och det är mina vänner är så jävla skönt att det nästan räddar hela Söndagen!

Jaja men så är det. Alla Söndagar kan inte vara till belåtelse. Jag fick en bra Fredag och Lördag i alla fall. Eller halva Lördagen, för jag fick ju jobba över på dagen.

I Fredags umgicks jag med Ida och Nils hela dagen/kvällen och natten efersom jag sov över. Vi hade mysfredag.
Igår jobbade jag över som sagt och sen bar det iväg på klassträff med de andra behandlarna som examinerades för nästan exakt ett år sen.
Mycket trevligt. Och undertecknad va nykter. Inte illa.
Nästa träff sker i slutet av September och det blir jag och Pernie som ansvarar för den lilla tillställningen. Reaktionerna på det va rädsla. Rädsla för vad vi två nu kommer hitta på för kok. Och frågorna haglade i luften. Var ska vi vara? Ska vi gå till grottan? (undrade Lkpg-J som alltid frågat om denna omtalade grotta i Motala..) Ska vi ta ledigt många dagar för återhämtning? Ska vi sova över? Och framförallt kommer vi att överleva??
Ja det återstår ju och se.

Nu ska jag bekämpa min tvätt/packningsångest kanske. Igår för ett litet ögonblick trodde jag att det inte fanns någon lägenhet kvar att flytta in i efter ett telsamtal från exet där han berättade att mitt hus brann.
Efter dom sedvanliga frågorna där jag undrade exakt vilket hus det var (eftersom han fortfarande efter 34 beskrivningar har svårt och fatta vilket hus det är) och den sedvanliga förklaringen JAG BOR FORTFARANDE INTE I DET HUSET så kunde jag återgå till mitt lugn.
Herregud.